Sparristider! Älskad av många och hatad likaså. Vad jag tycker är inte svårt att förstå. Ni som hängt med på bloggen såhär långt börjar förstå att jag faktiskt tycker om det mesta, älskar otroligt mycket, avskyr väldigt lite (om något alls) och inte tackar nej till någon ny smakupplevelse. Gårdagens tillbehör till den grillade köttbiten blev lite grön sparris. Om man vill variera sig lite med sparrisen så är ett enkelt tips att skiva tunna strimlor med hjälp av potatisskalaren. Dessa blancherar du sedan snabbt i rikligt saltat vatten i ett par minuter max. Låt de behålla lite av en kärna och stuns så att det hela inte börjar likna något som av misstag följt med din krok upp efter ett bottennapp. Sedan brassar du på lite smör till gyllenbrun och nötig ton.

Nu blir det strax lite fotbollspepp och kanske en öl i soffläge – woohoooo!!! Som den gamla fotbollsspelare jag är så är ju EM-span ett måste. Känner redan att det rycker lite ofrivilligt i högerfoten. Tror jag ska plocka fram mina gamla målvaktshandskar och sniffa lite på den intorkade grönskan och den sedan länge stelnade svetten för att komma i rätt mood…;) Anyway så ska jag se till att hålla tummarna för Sverige i öppningsmatchen så de blir både gula och blå. Har man ingen snajsig matchtröja så får man ju fixa färgerna på annat sätt med andra ord. Sen får vi se om det är så att “VI var så otroligt bra så att VI vann!” eller om “DE spelade som sopor och att DE ändå inte förtjänade att vinna”… för håll med mig, lite så brukar det ju minsann låta hemma i stugorna.