Det tog inte riktigt en vecka för mig att rensa murklorna jag plockat om ni trodde det, även om jag ibland, låt mig säga lite väl ofta, skjuter upp till morgondagen vad jag kan göra idag. Hur som helst har jag både hunnit med att förvälla, frysa ned och sedan tina upp ett gäng stenmurklor, som jag idag bjuder på soppa av. En helt perfekt förrätt, för precis varenda kotte, ja för alla, utom de som inte tycker om svamp. Och ni svamphatare…ja, vad ska man säga, jag föraktar er inte…ni måste ju också få leva;)
Linas murkelsoppa
4 portioner som förrätt
Ingredienser
3 små Schalottenlökar, finhackad
1/2 solo Vitlök, finhackad
1 liten kvist Rosmarin, ca 10 cm
1 tsk finhackad färsk Timjan
1 tsk Balsamvinäger
1 tsk Strösocker
5 hela Vitpepparkorn, mortlade
1 helt Kryddpepparkorn, mortlat
1 1/2 dl hackad Stenmurkla, mycket noga förvälld
3 dl Hönsbuljong, hemkokt fond alternativt 1 msk koncentrat + 3 dl vatten
2 dl Vispgrädde
2-3 krm salt, eller enligt dina egna smaklökar (kan vara farligt och lyssna på en NaCl-missbrukare just i detta fall;)
Sherry efter tycke och smak, ca 1 1/2 – 2 msk
1 1/2 dl Crème fraîche, lättvispad
1 msk Smör
1 msk Olivolja
1. Fräs den finhackade schalottenlöken och vitlöken mjuk i smör och olja, utan att den får färg, i en kastrull. Tillsätt rosmarinkvisten, timjan samt vitpeppar och kryddpeppar.
2. Tillsätt socker och balsamvinäger samt de hackade murklorna. Låt fräsa i ett par minuter under omrörning.
3. Slå över fonden och vispgrädden. Låt puttra i 5 minuter. Lyft upp rosmarinkvisten ut kastrullen.
4. Mixa soppan fint och skummig med en stavmixer. Smaka av med salt och sherry efter ditt eget tycke.
5. Låt soppan få ett par minuters uppkok och mixa den åter igen skummig
6. Servera tillsammans med uppvispad crème fraîche och ett gott bröd
Njut! It’s an order!
Att inte ens maskarna vill angripa de små missbildade rackarna borde ju tyda på nåt kan man ju tycka. Men ibland så är frestelsen allt för stor och inte vare sig giftvarningar, mitt bättre vetande eller det faktum att de ser ut som små skrynkliga aphjärnor kan stoppa mig. Sååå sjukt gott! Jag skymtar stenmurklorna tvinga sig upp genom dikets grästuvor och gömma sig bakom en och annan sandig rotvält. Min inre stenålderssamlare vaknar till liv och jag nynnar halvhysteriskt för mig själv en av barndomens hitlåtar “jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp…” medan jag försöker plocka ALLA före någon annan osynlig medtävlande ska hinna före och sno allt mitt guld! Väl hemma så rinner som oftast ivern av mig allt eftersom påse efter påse ska rensas. Girigheten visar sig onödig och till sist ”råkar” jag både gömma och glömma ett gäng bakom närliggande lämplig tall för att sedan rättfärdiga mitt slöseri med ett resonemang om att jag ändå inte kunde äta upp allt – Murkor är alldeles för giftiga ju!;)
